Nya skivan är ingen ‘Ten’ men det är en ‘Backspacer’. Satan i gatan vad efterlängtat, en kanonbra skiva från mina absoluta grunge-favoriter, ja för mig var de större än Nirvana då det begav sig i början av ’90-talet. Första lyssningen var ju inge vidare men nu över tio lyssningar senare är det förmodligen höstens skiva nummer ett (en femma givetvis), Winnerbäck får ursäkta. Det är riktigt bra rock, endel röj och endel lugnt också. 11 klockrena låtar!

Kuriosa, skivan släpptes 20 september

Det är alltid med stor förväntan man tar emot en ny skiva av en favoritartist och som bäst blir det om skivan inte är superbra efter första lyssningen. Så är det med Lars Winnerbäcks nya, ‘Tänk om jag ångrar mig, och sen ångrar mig igen’, men efter några lyssningar så växer den faktiskt till nåt riktigt bra. En del låtar verkar ha influerats av Kent, Thåström och till och med Melody Club. Mina två favoriter är ‘Berätta hur du gör’ som växer och växer ala Kent på slutet, och ‘Köpenhamn och överallt’. Vad ger man för betyg? Jag är snäll och pytsar till med en svag femma… Varför då? Jo för att det känns fräscht, och att det är starka låtar som inte har slutat lyfta än…