Ahhh äntligen, efter 3 festivalers frånvaro så var det dags igen, att åka hemåt för att bevittna ytterligare en festival. Länståget från Karlstad var nästan folktomt torsdag 13.45, visst festivalen hade redan börjat men trodde nog att det skulle vara mer eller mindre fest redan här. Träffade en jämnårig bekant på tåget som också lämnat familjen hemma för ett par barnfria dagar med gamla kompisar, härligt jag är inte ensam 73:a som gör så :). I Kil kom fylldes tåget och festivalstämningen höjdes 100% då ett gäng från Göteborgståget klev ombord. Laddade med Håkan i min 880 Walkman.
Strax efter Solvik så ser man festivalområdet ifrån tåget och när vi passerade Sågudden blev jag rörd, tebax i hemstan med alla minnen…ännu mera rörd blev jag när jag klev in hos morsan som verkligen längtar efter det här, båda sönerna hemma till festivalen.
Efter lite förberedelser såsom ringa kompisar, handla öl, handla mat m.m. så blir det liten förfest på balkongen, öl och Håkan i mobilen fast nu med högtalare… Absolut bäst just idag “För sent för Edelweis”, spelas minst 5 gånger. “M” kommer en timme innan Håkan börjar, nån mer öl till och prat om gamla och nya tider. Dags och traska mot Folkets Park, ett stycke klassisk mark för en Arvika-pöjk.
Håkan – Vad säger man, vilken rivstart. En av de bättre koncerterna någonsin i festivalens historia. Vädret är helt perfekt, varmt och gött. Håkan är på sitt allra bästa humör ger verkligen gärnet hela tiden. Och publiken bara älskar det. “Ramlar” kommer som andra låt och “Känn ingen sorg för mig Göteborg” är bättre än någonsin och jag säger till “M” att jag kan klippa av bandet och åka hem – det blir inte bättre än så här. Vidare hör vi sköna “Klubbland”, “Vi två 17 år” fantastiska “En midsommarnatts dröm”, magiska “Om du vill ha mig så kan du få mig så lätt” och det blir 5 B’n givetvis, enda anmärkningen är att det är för kort, en halvtimme till hade vart ultimat.
Kate Nash – Lite annorlunda trevlig brittisk tjejpop med “Foundations” och “Dickhead” som topppar ger 3 B’n.
Firefox AK – hade hört dem på P3 och det hade varit bra, det här var det inte.
The Kooks – kändes tråkiga från öl-slänten.
Robyn – Efter några låtar håller jag på att ge upp men så vänder det. Och som det vänder, Robyn radar upp alla sina hits och utstrålar en magisk energi som sprider sig i hela Apollo och mer därtill. Hon kör “Show me love”, en av min absoluta Robynfavoriter och det blir faktiskt 4 B’n till slut.
Slayer – nja. orkade 2 låtar, inte min kopp te om man säger så. Bättre ladda batterierna för fredag.